Varför starta en blogg om min sjukdom, kände att jag var tvungen få ur mig allt elände, att prata med sina nära och kära går bra, men efter ett tag kände jag att de inte var rätt att tynga dom med mina problem, ville ha trevligt tillsammans och glömma för stunden allt elände. Kanske jag även kan hjälpa någon i samma situation som läser min blogg, jag hoppas de.
De har varit skönt att kunna skriva av sig alla känslor för jag lovar att de finns många varianter olika dagar nya känslor. Den värsta känslan är nog ångest, de är inte friska tankar, glädje är bra, ilska början till tillfrisknande, alltså mentalt, jag kommer aldrig bli frisk eftersom myelom är en kronisk sjukdom, däremot kan den hållas stången med behandlingar, just nu är jag fri från myelomceller och ingen behandling, känns gott.
Eftersom jag är ensamstående kan livet bli ensamt, men jag kämpar på tillsammans med min älskade Tjorven, tänk vilken lycka att jag har henne, när hon kommer krypande och lägger sitt huvud mot min kind, som jag älskar denna lilla varelse
